hardebergabk

SGIF tappade för första gången det här året poäng i deras senaste match mot Brantevik. Man är ändå serieledare på 19 poäng av 21 möjliga och med en fin målskillnad på 18-5. Deras anfallare är oerhört giftiga, bra med bollen och ofta hiskeligt snabba. Vi visste att det skulle bli extremt tufft men vi visste också att den här matchen var av den typen vi älskar att spela. Möta ett lag som är obesegrat. Möta ett lag som SKA gå upp i trean. Det var guldläge för oss att än en gång ta ned ett favorittippat lag på jorden. Vi kom med en mycket stark trupp och den enda ändringen från i onsdags var att Lillis tog Jimmis plats. Inga skador i någon av trupperna vad jag vet om förutom att SGIF:s anfallare Armend någonting hade lämnat. Vi å andra sidan har fått tillskott i form av ungtuppen Tobias Andersén. En grym, teknisk och snabb anfallare som bleb klar i tisdags, dock ej matchredo till idag. Förhoppningsvis får vi snart se honom reta galla på motsåndarnas försvarare i rödblå mundering. Oddsen på en bortaseger låg på 4.60 och för en hemmaseger på 1.35 - Ganska solklara odds för hur matchen skulle sluta. Men HBK ville annat idag och de kommande 90+ skulle visa sig bli krampaktiga och oerhört jobbiga.

---

Dagens möte innebar ett potentiellt ryck i toppen för SGIF eller en potentiell andraplats för HBK. Spänningen, fokuseringen och intensiteten var på plats tidigt på Staffansvallen. Hur skulle den här drabbningen sluta?

Vi sparkar igång matchen genom Jern och Ogge och har det solklart för oss att vi ska kunna spela boll mot SGIF. Men redan första gången vi tappar boll och de börjar rulla lugnt och disciplinerat inom laget känns det som att vi visar lite för mycket respekt för deras skickliga passningsspel. De har målkungen Gustaf Hamberg på topp tillsammans med en lång #8 i Simon Larsson. På högerkanten sprang en snabb Rasmus Köhler och var konstant oroande för vårt försvar. Men matchen höll knappast något högt tempo. Det var ställningskrig och vi båda lagen ville känna på den andra ordentligt för att hitta nycklarna till att luckra upp de båda försvaren. Luckor hittades i långa bollar på Hamberg längs högerkanten. Där attackerade SGIF väldigt bra men kom nästan aldrig till några riktigt farliga avslut. Vi stack upp då och då på båda kanterna och skapade också chanser av den karaktär att SGIF inte behövde oroa sig. Det mesta fungerade inte rent tekniskt eller i passningsspelet. Det var kämparglöd och tuffa dueller över hela banan som präglade första 45.

---

Staffanstorp var dock det bättre laget i första och ägde relativt mycket boll. Men när de kom till avslut var de antingen för dåliga, ofokuserade eller så tog en grym Mackan hand om bollarna. Under ett flertal korta perioder lyckades vi bygga upp ett spel på deras planhalva men hade svårt att hitta tillbakaspel, väggspel och spel på tredjeman. Just tillbakaspelet var något som SGIF var bra på och de var definitivt det bästa laget vi mött på att få ned bollen från anfall till rättvända fältare. Hörnor fungerade inte. Frisparkar fungerade inte. Vi tog ut varandra över hela planen och under hela första halvlek. Som någon uttryckte sig efteråt - det kändes som en enda lång transportsträcka. Båda sidor var dock tuffa och visade att man verkligen inte ville förlora en enda duell. Det var småfult och svinigt när domaren inte tittade och SGIF:s centrala mittfältare var definitivt de jobbigaste och svinigaste vi mött det här året. Tyvärr för SGIF var de båda så pass dåliga med bollen att de inte kunde hota offensivt. Med 0-0 på ett nästintill fullproppat och härligt Staffansvallen gick vi aningen missnöjda med vårt eget spel in för pausvila.

Vårt eget spel gjorde att vi blev än mer inspirerade och taggade inför andra halvlek. Vi kunde bättre men vi hade utöver det lyckats göra SGIF desperata och kinkiga. De visste innan matchen att vi var ett jobbigt lag att möta men frågan är om alla deras spelare verkligen trodde på det? Vi pratade om att byta uppställning till en rak 4-4-2 för att kunna äga mer boll på deras planhalva. Det förslaget blev nedröstat och vi satsade istället på att ligga med ett rakt och högt tremannanfall för att bita fast bollen ordentligt och hitta våra farliga kantspringare. Vi visste att Arne Holmgren skulle stänga av Weste men sanningen är att han inte orkade mer än 45 minuter. Oliver och Weste bytte kant lika ofta som morsan byter överkast på "den fina vita soffan" i vardagsrummet. På så sätt slet vi sönder båda deras ytterbackar vilket i sin tur ledde till att ett mer bestämt och riskabelt understöd från deras två mittbackar skulle krävas under hela andra halvlek. Pang i dörren, pang i väggen. -"Nu kör vi gubbar! Ut och plocka ned det här stjärnlaget nu"! Och så joggade vi ut - tuggandes på taggtråd och med svartamålade linjer på våra svettiga kinder.

Den rullades sakta igång med förhoppningar om en bättre halvlek rent spelmässigt. Från båda lagen, verkligen. Men andra 45 var av ungefär samma karaktär som första. Vi spelade upp oss en aning och vågade trycka laget högre upp i banan och så satte vi fart direkt när vi väl vann boll. SGIF ägde fortfarande mest boll men hade märkligt nog bytt taktik till 4-2-1-3 i andra. Det här gjorde att deras lugna rull i backlinje/mittfält försvann samt att det gjorde det lättare för oss att pressa deras centrala fältare. Eftersom deras yttrar gick så pass högt var de oftast tvingade till att slå långt - Och det spelet kan vi som multiplikationstabellen i sömnen. De kunde inte hota oss i luften eller med djupa långbollar. Mackan och backlinjen hade ett felfritt samarbete i andra halvlek och kunde metodiskt arbeta undan eller vinna tillbaka bollen. SGIF var bättre i första men som sagt, de ägde fortfarande mest boll.

---

Jagge och Foppa kom in som två ångvältar och löpte oerhört för att slita sönder deras anfall/mittfält. De lyckades bra med det vilket skapade ytor för Oliver och Weste på kanterna. Speciellt Weste fick luft under vingarna och snurrade upp sin vänsterback ett flertal gånger. En sådan gång var början till vårt ledningsmål - frispark till HBK tio meter in på deras planhalva ute på högerkanten. Davva stegar fram med lite stukat frisparkssjälvförtroende (han hade inte riktigt fått till en enda i första halvlek). Men Il Capitano Grande tar fram den allra finaste ammunition och penslar in ett inlägg som sveper mot bortre stolpen. Där kommer nickskarven in mot mål och cirkus åtta spelare i en hög. Oliver får tån på bollen men den stannar på mållinjen.. Olidligt, vad ska hända? -"In med skiten", skriks det från läktarplats. Vem om inte Viking Mar´n springer in bollen med hjälp av hela sin kropp och energi. Energin och glädjen sprudlar och fyller ett redan nervöst Staffansvallen med ångest och panik. Den 58:e minuten innebar inte bara ledning för oss utan öven startskottet för ett så tätt, hårt och disciplinerat försvarsspel att t.o.m. Mourinhou blivit tårögd.

---

Väl upp i den 80:e minuten hände det någonting med SGIF. De tappade all energi och vilja att forcera. Istället var det vi som kunde lugna ned spelet, ta in den på offensiv halva och behalndla den i ett tidsslösande tempo. Men det skulle visa sig att Davva, Foppas och Jagge inte var helt nöjda med bara 0-1. Så vi fixar en hörna som Davva sorkdödar in mot första stolpen där Foppa klackskarvar till en framrusande Jagge. Det var bara att raka in den med vänstran i taket. Inga konstigheter. Match slut. 0-2.

En ganska medioker fotbollsmatch. På ett sätt märktes det att det var seriens två hittills bästa lag som möttes just p.g.a. att vi tog ut varandra så pass kraftigt. Å andra sidan var matchen alldeles för dålig för att det skulle vara de två hittills bästa lagen som möttes. Saken är klar dock - Vi är numera kända som Svitdödarna. Stenkrossareran är slut och Svitdödareran har tagit vid. Det var en typisk "noll-nollmatch" men vi lyckades ta vara på våra chanser. Enligt Sydvenskan var det ett rättvist resultat, det kan diskuteras. Staffanstorp är ett riktigt bra lag och det är inget snack om saken att de kommer att ligga topp tre när serien summeras. Jag skulle faktiskt bli förvånad om de inte vann. De är rutinerade och väldigt jämna samt tar de viktiga segrarna mot jobbiga och svagare motstånd. För vår del var det en fantastisk vinst. Vi har slagit Brantevik och SGIF. Vi höll nollan mot båda två. Vi ligger tvåa i fyran efter åtta omgångar som nykomling. Vi pratar inte kris direkt..

För det första var det en laginsats som hette duga. Men några individer stack ut på ett härligt sätt under matchens lidande minuter och steg fram i precis rätt läge. Det är och sprider vinnarmentalitet inom gruppen och kan endast ses som positivt inför fortsättningen.

• Martin Svensson - Stenhård, uthållig och kanonbra på sin vänsterback. Hade grymma motståndare mot sig i Gustaf Hamberg och Rasmus Köhler men klarade av pressen galant. Har haft en liten formsvacka på sistone men nu var han tillbaka. Vikingen, Mar´n, Marre! En av våra bästa spelare i söndags, målskytt till 0-1 och spred enorm vilja och självförtroende på planen.

• Markus Johansson - Han har inte stått i mål på över ett år mina vänner. Men han stegar in med pondus på varhe träning och match. Gör i söndags en felfri insats och sprider säkerhet och lugn över hela banan. Avgörande räddningen i 72:a minuten var pricken över i och grädde på moset samtidigt. Var den bidragande orsaken till att Jönsson och Ekström tände till ordentligt i andra. Definitivt en av matchens giganter!

• Jakob Ekesbo - Spelade 35 minuter och körde över SGIFS centrala fältare. Sprang för två, vann många luftdueller och punkterade matchen med sitt mål. Än en gång gör Jagge det med bravur och guldstjärna i kanten. Förtjänar en startplats på torsdag!

Vi får varken underskatta eller glömma bort Davva. Vilket slit han gör i söndags och vilket humör han visar upp. Positiv och spelglad samt perfekt att ha i laget vid sådana matchsituationer. Spred lugn och arbetsintensitet och slog en fin frispark som ledde till 0-1. Rambo och Glenn var än en gång mycket bra på högerbacken, Weste slet, sprang, blev nedsprkad och skapade hål i deras försvar. Ja, han gjorde allt utom mål.

Ett giftigt och välkomponerat lag. Deras anfallare är grymt duktiga, speciellt Hamberg och Larsson. De har en ljus framtid för sig men måste upp flertalet snäpp för att klara av division trespel. De gjorde ett klart misstag att gå ifrån deras grunduppställning inför andra halvlek och förlorade stort på det. I första halvlek hade de ett mycket bättre och ett mer etablerat passningsspel. De blev snabbt gnälliga och kinkiga, på oss, domaren men speciellt på dem själva. Det hjälpte oss till vinst. Jag tippar ändå att de vinner serien, det är verkligen inte att sticka ut hakan. Något ska gå käpprätt åt skoga för att de ska misslyckas med att knipa minst en kvalplats..

Brösarpsmatchen var inte glömd men han lade fokus på rätt saker. Han fick ut sina budskap och och taggade oss maximalt inför båda halvlekarna. Gjorde rätt byten tidigt i andra halvlek och tog ett grymt beslut, tillsammans med laget, att fortsätta med samma uppställning. Dock med några få förbättringar. Visade enorm lycka efteråt och fick ett av sina bästa glädjeskrikutbrott på länge!

Tveksamt matchen igenom. Vågade inte varna deras kapten när han fick ett Bäckisutbrott på honom efter bara sju spelade minuter. Han var feg, lite rädd. Hade svårt att läsa spelet och hade inget vidare samarbete med sina linjemän. Horribelt gult kort på mig. Man kan säga att han var jämndålig. Inget av lagen tjänade på hans misstag och låga pondus.

Över 100 personer var på plats för att se två grymma lag. Otroligt kul att spela inför så mycket folk. De höll dock dålig fart vid sidan om och hördes inte speciellt mycket. Det var inga Genarpsupportrar direkt.. Publiken gjorde säkert hemmalaget än mer nervöst och kinkigt. Säkert ett fyrtiotal HBK:are var på plats och stöttade positivt matchen igenom.

• På lördag är det underhållsdag uppe i Hardeberga. Det innebär öl, samkväm, målning, rensning, städning, skratt och gott käk! Då laddar vi även med en träning inför måndagens match, och årets längsta bortaresa, borta mot Näsum. En timme och 45 minuter tar det att skyffla sig dit. Inte konstigt att nästan samtliga lag har haft det ruggugt jobbigt där uppe..