hardebergabk

Jag är snart 54 år och jobbar som gruppchef på Tullverket sedan 1975. Jag tillhör som ni förstår inredningen numer. I Hardeberga har jag varit sedan 1976. Jag kom dit som 19-åring och har stannat sedan dess, undantaget  två år som jag var tillbaka i Hurva. Min familj består av hustrun Åsa som aldrig klagar när jag åker iväg på fotboll. Jag tror hon tycker det är skönt att bli av med mig en stund. Sedan har jag två söner Martin och Tobias. Martin är sambo med Annie och bor i Lund. Dom har en hund som heter Morris(vårt håriga barnbarn). Tobias är sambo med Lisa och bor i Hult, ca en mil utanför Eksjö i Småland. Tillsammans har dom sitt barn och vårt barnbarn Neo som ska bli storbror lite senare under året.

Den stora anledningen var att min gamla mor och Åsas (min hustru) mor och övrig släkt och vänner bor här. Min svärmor gick tyvärr bort året efter vi hade flyttat hit. En annan anledning var att jag kunde börja tågpendla till jobbet efter att kört bil i över trettio år.

Vi trivs jättebra. Vi har en lägenhet på 125 kvadratmeter med fin balkong, öppen spis och utsikt rakt mot Hotell Stensson. Tyvärr så funderar ägaren till Stensson att slå igen hotellet och göra lägenheter istället och så vill dom riva den stora trappan, men sista ordet är inte sagt i frågan.

Jag åker hem, tar fram en flaska singel malt whisky och sätter mig på balkongen och bara myser, och det gör jag även om det regnar, och sen vet att Åsa bjuder mig på en god middag.

Ni är roliga och mysiga att umgås med, och så har ni för er en massa hyss som jag tycker är roligt. Ibland blir jag drabbad och ibland blir någon annan drabbad.

Det som driver är kärleken till fotbollen och till spelarna. Man håller sig ung i sinnet genom att umgås med er spelare. Man hänger med i snacket på ett annat vis. Jag blev lagledare när jag la av som aktiv, och då var jag 35 och har varit lagledare sen dess. Det är dock en sanning med modifikation för jag var och jobbade i Irak 2002-2003. Men jag var med er i tankarna och fick uppdatering hela tiden via nätet.

Jag hörde någon för ett tag sedan som sa: att få barnbarn är livets höjdpunkt, och det kan jag verkligen hålla med om. Tyvärr blir det inte så ofta som vi vill men vi försöker att träffa Neo som han heter och Tobias och Lisa varannan månad. Åsa är där uppe nu i helgen 18-20 mars men tyvärr kunde jag inte följa med på grund av att jag jobbar hela helgen.

Eftersom Neo älskar traktorer och lastbilar så hade vi kört någonstans där vi hade kunnat titta på sånt. Sedan hade vi om Neo varit äldre, han är bara ettochetthalvt år, säkert gått och tittat på någon fotbollsmatch.

Sammanhållning, glädje, gemenskap

Jag tror att vi kommer på övre halvan. Ska man döma efter våra träningsmatcher måste det bli så. Inledningen är viktig.

Det är då man slappnar av defter nästan elva månaders fotbollande. Man äter gott, dricker gott och bara mår bra. Hade man bara sluppit jägardansen

Det har jag säkert fått efter min saliga pappa. Han hade ständigt ett leende på läpparna.

Svarar Åsa på.

Åsas svar - Otroligt nog hade jag aldrig lagt märke till ordet HUNK förrän Lasse sa det igår men det var han absolut. Här har du ett bildbevis, i trädgården i S Sandby på Näktergalsvägen 24 där vi bodde i 20 år innan flytt.

Engagerad, social, knäppgök.

Jag tror att om Kehler, Ogge, Bäckis och någon av våra forwards får igång spelet så kommer vi att skörda många framgångar i år.

Det är faktiskt så att jag orkar inte äta frukost på morgonen hemma, så därför ser dina mackor goda ut ett par timmar efter man gått upp.

Tankarna går : Hur ska jag göra den här dagen till en minnesvärd dag. Jag börjar nog med blommor. Eftersom Åsa gillar rosor får det bli det. Sen kanske vi åker iväg någonstans ett par dagar(om det inte krockar med en seriematch). Och om detta inte funkar så får vi försöka få till en romantisk middag, antingen på någon restaurang eller hemma.

Det är egentligen två. Det första var när vi spelade sista seriematchen mot Gislöv borta. Vi var tvungna att vinna sista matchen för att hålla oss kvar i femman, och vi vann övertygande med 4-0 och jag gjorde två av målen. Det andra minnet är när vi kvalspelade ett antal år senare för att gå upp i femman. I slutet av matchen stod det 2-2 och vi fick en frispark ca två meter in på motståndarna Näsums planhalva nästan ända ute vid sidlinjen. En spelare vid namn Tommy Nilsson lägger frisparken hårt mot bortre stolpen, målvakten går ut och ska plocka ner den men klantar till det och tappar in bollen i eget mål. Vinst 3-2. En rolig grej i sammanhanget är att mackägaren i Näsum blev sur över förlusten så han la på en straffavgift på femtio öre för alla spelare som tankade hos honom.

Färskast i minne är så klart fjorårets kvalvinst mot  Åhus trots att det slutade som det gjorde med Davids skada.