Vårsäsong del 1
Ibland tryter motivationen och man orkar helt enkelt inte uppdatera bloggen i den takt man egentligen vill. Sist jag skrev låg vi tvåa i tabellen efter en grym lagseger mot Staffanstorp. Mycket har hänt sedan dess och det är just de saker vi ska försöka analysera och sammanfatta under den här vårsäsongskrönikan som är uppdelad i tre delar.
Vi börjar med vad som hänt efter den där segern mot Staffanstorp. Alla lag var inne i en oerhört tuff period där matcher och träningar överlappade varandra konstant och orken började sina så sakta. Vi har en bred trupp men det är fortfarande många spelare som alltid spelar 90 minuter i varje match. Det tar helt enkelt på krafterna och motivationen. Vi har fått ett grymt nyförvärv i Tobias Andersen från Lunds BK - född 1992, groteskt snabb och har en briljant funktionell teknik. Han gjorde sin HBK-debut i hemmamatchen mot Tomelilla, fyra dagar efter skalpen mot SGIF.
Vi ställde som vanligt upp med en riktigt stark trupp men visste med oss innan matchen att Tomelilla skulle bli en svår nöt att knäcka. Det visade sig bli vårens definitivt jobbigaste match och förlust med 1-2. Tomelilla var ettriga, bra med bollen och groteskt välorganiserade. Dessutom var hela domarteamet på deras sida under hela matchen vilket skapade enorm irritation i vårt lag. Första frisparken för oss i andra halvlek kom i den 78:e minuten och stående ovationer från hemmapubliken blev reaktionen - Ett starkt bevis på att de alla tre var värdelösa. Tomelillas tränare sade själv: "Två bra lag på banan som verkligen vill och verkligen spelar fin fotboll och så går det tre svartklädda nötter där och försöker förstöra". Jag vill inte på något sätt få er att tro att resultatet var orättvist. Vi kunde mycket väl ha vunnit med 2-1, det kunde likaså blivit 2-2 om Jagge nickat i mål istället för ribban med fem minuter kvar, men Tomelilla var ruggigt bra, bättre än både SGIF och Brante.
Vi fortsätter att sammanfatta det som hänt de senaste två veckorna. Endast fyra dagar efter det bittra nederlaget mot Tomelilla var det dags för årets längsta bortaresa. Näsum välkomnade oss till Öllervallen och en gräsmatta som var den absolut bästa jag sett på flera år. Hälften av arenorna i Premier League har inte en sådan matta. Jag tänkte direkt, att här ska vi kunna spela propagandafotboll. Men truppen var kraftigt reducerad - Benny, Ogge och Bäckis avstängda, Ekström skadad och Rambo borta skule visa sig sätta sina spår. Vi visste ingenting om Näsum förutom att de gör fantastiskt många mål samt släpper in horribelt många.
14 gula kort och ett rött talar sitt tydliga språk. Det var inte en fin match att skåda. Vi dominerar första 20 och skapar tre eller fyra bra chanser. Efter det är vi uddlösa framåt och Näsum kan ta ledningen efter en väldigt felaktigt dömd straff. Men Näsum var tunga och starka, kastade inkast bättre och längre än Rory Delap och skickade långt ut på kanterna så fort de vann boll. De hade en tydlig spelidé och utförde den bra. 2-0 skrevs slutresultatet till och en dryg samt tråkig hemresa var att se fram emot. Vi orkade inte alls i den här matchen, hade dålig fantasi och föll in i deras tråkiga spelstil. På en vecka hade vi gått från andraplats till sjundeplats i tabellen - Snacka om getingbo i Div. 4 Östra. Alla tar poäng av alla mellan lag ett och lag åtta i tabellen. Lunds SK och Ystad känns redan avhängda samt att Åsum och Brösarp har 11 respektive nio poäng upp till säker mark. Mellan tvåan och åttan skiljer det bara sex poäng..
Kommentarer
Trackback
